Det kostar att ligga på topp

Ska jag vara helt ärlig så tycker jag nog att det absolut roligaste med freestyle är rekvisitan, kostymerna och allt pysslande och planerande. Men dyrt blir det.

Konstnärsrocken            1000

Hollywoodkläderna          100 (mammas och mitt syarbete var dock gratis)

Divanen                             600

Fleecefilten                          50

Lådkameran                      200 (Tradera)

Kamerastativet                 200

Autografblocket                   30

Autografpennan                   40

Moviestar i mp3-format    12

Brännbara cd-skivor          70 (fanns bara tiopack)

Summa                            2 302 spänn

Och då är ändå inte de olika cd-skivorna som jag har köpt inräknade bland kostnaderna. Jag har nämligen försökt att få tag i en inspelning av Moviestar med svensk text. Men det har visat sig omöjligt. Den finns inte i distribution längre, förutom i en karaokeversion.

Inte heller är baskern, glasögonen och förra veckans frisörbesök med i summeringen. Baskern har funnits i min garderob sen 80-talet, och för övrigt tror jag faktiskt att jag börjar likna en kulturtant mer och mer. Så konstnärsrocken/kappan kommer jag definitivt att använda även utanför freestyleplanen.

Allt det här låter säkert urfånigt. Men för mig är freestyle en hundsport där man är helt utlämnad. Jag känner mig skitdum när jag ska visa upp vårt program i skoningslöst dagsljus på en gräsmatta granne med skogen. Sporten gör sig inte riktigt i den miljön, utan passar betydligt bättre på en ”inomhusscen” med strålkastare.

För att jag ändå ska bli hyfsat trygg och bekväm är det därför viktigt att det känns som att jag är den där figuren som jag ska föreställa. På riktigt liksom. Inte bara utspökade och generade Mari. Och det gör kostymerna och rekvisitan omistliga.

Vad gäller Garbos Hollywoodkläder så är jag sjukt nöjd. Modellen är så klart ett vanligt tjänstetecken. Men svandunet, pärlemorknappen och draperingen för (iallafall för mig) tankarna till en svartvit 30-40-talsmusikal. Dessutom hoppas jag att den benvita kostymen gör ”farfarstaxen” åtminstone lite glamourös och – inte minst – sätter mer fokus på henne.

Den gamla lådkameran blev liksom pricken över i:et. Det enda jag inte är riktigt nöjd med är kamerastativet. Det är bronsfärgat och beslagen på lådkameran är silverfärgade. Men även om tanken slog mig, så var jag rädd att det inte skulle bli bra om jag målade om stativet.

Däremot var jag noga med autografpennan och -blocket. Under tiden som vi har tränat har jag använt en svartvit penna, vars fula tryck nästan är bortnött nu, och ett vanligt litet anteckningsblock. Men till klass II-debuten i söndags ville jag ha ett fint och diskret block med olinjerade sidor och stor spiral på ryggen, samt en enfärgad grov tuschpenna. Båda sakerna hittade jag till slut på Panduro. Ja, inte en helsvart penna. Men expediten tipsade mig om att på den jag köpte var ”trycket” bara tejpat, och skulle gå att pilla bort för nån med tålamod. Det hade jag.

Att Linda och jag var tvungna att åka den långa resan till och från Bollnäs i varsin bil på grund av fem hundar och all rekvisita fick vi ta. Bilarna är inte så stora och Linda gillar ju också att krydda sina program med passande prylar och kostymer.

Och för mig blev det väldigt bra i söndags. Jag var mycket nöjd med den inramning som jag hade skapat åt mig och Garbo. Den kändes helt rätt. Och jag tror och hoppas att Garbo kände sig lika fin som jag gjorde.

Glamourösa miss Garbo.

Det här med freestyle äralltså allt annat än billigt och smidigt. Allra svårast är utan tvekan att få en uppjagad hund att hålla ihop ett helt program, fullt av olika rörelser som helst ska utföras i takt till musik. Och egentligen är det väl just det som jag borde lägga allt krut på.

Men det är mycket tilltalande med en hundsport där jag får utlopp för fler sidor än hund-Mari. Jag är ju en sån som gillar att hitta exakt rätt detalj, pyssla och matcha. Och jag har bestämda åsikter om vad jag till exempel tar på mig, även i vanliga fall.

Linda märkte till och med att jag hade tänkt på att mina örhängen skulle gå bra ihop med Garbos pärlemorknapp. Men det var hon nog ensam om.

Detta inlägg publicerades i Freestyle, Garbo. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Det kostar att ligga på topp

  1. Gunilla Maxén skriver:

    Det där verkar roligt! Jag önskar att jag hade sett er, men det blir kanske fler tillfällen.

  2. Mija skriver:

    Underbart. Alldeles, alldeles, underbart!

  3. Linda skriver:

    Ha, ha. Jag vågar inte ens försöka mig på att gissa kostnaderna för min rekvisita – baddräkt, peruk, pallar, dojjor, sprayfärg, korgar, rockringar, brylcreme, ansiktsfärg…Men som sagt, kul är det. Vad gäller hundträning kan du knappast anklagas för att inte lagt krut på det. Och med fantastiskt resultat – Garbo hade ju ett helt annat lugn och fokus på planen i Bollnäs än sist hon tävlade freestyle. Helt fantastiska framsteg om du frågar mig.

  4. Raija skriver:

    Ni är så fantastiskt ambitiösa – full av beundran!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s