Gamla Garbo?

I helgen var vi i Bollnäs. Igen. Garbo och jag startade i åtta lopp. Och jag fattar inte hur klantig jag är, men vi lyckades diska oss i hela sex av dem.

Av de båda agilityloppen som vi tog oss runt, så räckte faktiskt det sämsta till en SM-pinne. Helt sjukt.

Jag snubblade, blev efter i ett framförbyte och ändå lyckades Garbo sent omsider haja vad jag menade och reda ut situationen. Jag valde också att serpentina på ett ställe, där farten nog hade gynnats av att jag hade följt med i slalom och gjort två framförbyten. Slutligen bestod upploppet av en kortsida och en långsida. Inte direkt nåt som brukar gynna oss. Men motståndarna var tydligen ännu sämre.

Några av diskarna får dock Garbo ta på sig. Hon var så uppjagad att hon helt enkelt inte lyssnade.

Till exempel i första hopploppet i söndags. Och jag hade verkligen gjort allt för att hålla henne så lugn som möjligt innan vi gick in på banan för att försöka ta oss igenom den knepiga starten. Men så fort vi klev över plastbandet fullkomligt exploderade hon.

Så här glad och alert är Garbo så fort vi gör nåt roligt. Foto: Linda Andersson

Märkligt det där. Garbo fyllde sju i augusti. Har hur mycket tävlingsrutin som helst och vet alltså precis vad det handlar om. Och är otroligt motiverad. Både när vi tränar och tävlar.

Annat är det på promenader. Eller när jag går på- och av henne på tävlingar. Då mer eller mindre stapplar hon fram och känns rätt håglös. Alldeles för lugn, liksom.

Till och från gör det mig bekymrad och sorgsen. Jag undrar om hon kan vara sjuk. Ha nån diffus jävla fästingsjukdom. Nåt annat symtom än att hon tycks ha åldrats i förtid(?!) har jag dock inte märkt.

Men inte borde väl en sjuårig tax kännas gammal?

Detta inlägg publicerades i Agility, Garbo, Tävlingar. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Gamla Garbo?

  1. toktassarna skriver:

    Lovis är likadan, om det regnar när vi tävlar får jag BÄRA henne bort från plan, för att sen gå tillbaka. Enda sättet att värma upp henne, annars bara vägrar hon gå…

    Innan start går hon runt o nosar, stretar i kopplet o är inte alls med, känns det som. Men jag har lärt mig att det bara är att gå över det där magiska ringbandet så visar hon hur tänd hon är,,,

  2. Ninnie Lindvall skriver:

    Aron är också likadan. Går ofta och lunkar bakom mig i skogen… Värsta PRO-typ, och han är BC

  3. Mari skriver:

    Skönt att höra att Garbo inte är ensam. Och sen jag skrev det här har hon, som tur är, inte känts det minsta håglös. Så har vi bara gjort roliga grejer också. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s