Chaplins framtid

Eftersom det är många som har frågat mig hur jag har tänkt mig Chaplins framtida agilitykarriär, så är det kanske lika bra att jag förklarar mig här.

Några verkar till och med tycka att jag borde försvara mig. Men det tänker jag inte göra. Jag tycker nämligen varken att jag gör fel eller har nåt val.

Som de flesta redan vet har jag diskat Chaplin i alla officiella klass II-lopp sen mitten av juli, eftersom jag inte vill ha en tredje pinne i nån av klasserna. Inte i år iallafall. För då blir hon tvångsuppflyttat till klass III. Och därifrån finns det ingen återvändo.

Men från och med årsskiftet kommer uppflyttningar med största sannolikhet att bli frivilliga. Dessutom kommer det att införas en lägre maxhöjd på hindren i klass I och II. Det innebär att om Chaplin stannar kvar i klass II så kommer vi aldrig att behöva riskera att hindren är över 30 centimeter.

I klass III kommer det fortfarande att vara tillåtet med 35 centimeter höga hinder för smallhundar. Och därför tror jag att en hel del domare kommer att se hinderhöjden som ett sätt att skilja klass III från klass II, vilket i så fall kommer att innebära att hindren kommer att maxas oftare i klass III än idag.

Och jag har faktiskt ingen som helst lust att sitta och åka många mil till tävlingar för att när jag väl är på plats och ser banan vara tvungen att stryka Chaplin. Det hände en gång (nästan två) i Ulricehamn i somras, då domaren valde att lägga hoppbommarna på 35 centimeter i klass II.

Jag kan inte utsätta Chaplin för så höga hinder. Det finns inte en agilityhund till i Sverige som måste hoppa så högt i förhållande till sin mankhöjd, det vill säga 79 procent högre. Då skulle till exempel de allra minsta largehundarna tvingas hoppa hinder på 78 centimeter.

Om jag tolkar Jordbruksverkets föreskrifter rätt vore det till och med olagligt av mig att köra på 35 centimeter. I föreskrifterna står det bland annat: ”Du som tränar eller tävlar med hunden är ansvarig för att de prestationskrav som ställs är anpassade till hundens fysiska och psykiska förmåga.” Och Chaplin har inte den fysiska förmåga som krävs för att klara en hel bana med så höga hinder.

Eftersom Chaplin och jag inte ska delta i fler klass II-tävlingar i år, utan enbart i några inofficiella öppenklasser och lagklasser, så tänker jag inte kliva in på planen med en boll i handen fler gånger.

Men exakt hur det kommer att bli efter årsskiftet vet jag förstås inte. Protokollet från Centralstyrelsens (CS) senaste möte, som ägde rum den 10 september, är inte publicerat på SKKs hemsida än. Om jag har förstått det hela rätt var det iallafall under det som de nya agilitybestämmelserna klubbades.

Om det införs agilitydiplom för dem som tar fem pinnar, kommer jag så klart att försöka ta sådana i klass II. Men det lär bli svårt. För om CS inte har ändrat i förslaget så kommer det endast att delas ut pinnar till de 10 procent främsta hundarna med noll fel i klass II, till skillnad från nu när 15 procent får pinnar.

Chaplins framtid tänker jag mig alltså i klass II och lagklasser, som ju ska ha samma svårighetsnivå (alltså även hinderhöjd) som klass II. Jag tror säkert att hon så småningom kan bli en helt okej laghund och det blir förhoppningsvis på just lagtävlandet som vi kommer att lägga mest krut framöver.

Våren ser ju ljus ut iallafall, med en hel del lagklasser inom hyfsat avstånd. Hoppas bara att våra lagkompisar är lika intresserade av att flänga runt på dem som vi är.

Detta inlägg publicerades i Agility, Chaplin, Frivillig disk, Regler, Tävlingar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s