Herregud – en katt!

Vi var på landet hos Anki i helgen. Hon har skaffat en röd, cool och social liten Findus, som bör vara knappt ett halvår.

Mötet mellan honom och taxarna avlöpte exakt som väntat, även om det inte är han på bilden. Jag glömde nämligen att plåta sötnosen.

När Garbo, jag, Anki och hennes fem hundar hade tagit en promenad och studerat vildsvinsbök i mängder tog Anki med sig Garbo in. Själv grävde jag fram nykastrerade Chaplin bland fleecefiltarna i bilburen och tog en koppelpromenad med henne på grusvägen.

-Hur gör jag med Garbo och Findus? hojtade Anki innan vi skildes åt.

-Äh, det är ingen fara. Hon kommer att ligga lågt, svarade jag.

Mycket riktigt. Det hade inte tagit kattungen många sekunder att inse att den där taxen minsann inte var så morsk. Garbo vågade knappt titta på Findus och backade direkt när han tog ett steg mot henne.

Efter ett par kilometer var Chaplin och jag tillbaka. Det blev så klart lite krigsdans när vi klev in i hallen, men jag var noga med att inte koppla loss henne. Och tur var det. För helt plötsligt fick hon se att det inte var en nyfiken hund som stod bredvid Garbo.

Herrejävlar! Inte nog med att Taxpyret skrämde skiten ur oss allihop, vi blev dessutom i det närmaste lomhörda.

Det är helt sanslöst hur den där lilla varelsen kan skrika när hon ser nåt som går att jaga. Ljudet liknar inte alls skall, utan det är ett gällt och ihärdigt illvrål som skär genom märg och ben.

Så småningom lugnade hon dock ner sig. Och helgen i Almunge blev ett jättebra antikattjaktsträningstillfälle.

Under söndagen kunde faktiskt Chaplin behärska sig så mycket att hon inte sprang efter Findus när han travade över köksgolvet. Iallafall de gånger som han inte bara dök upp och överraskade henne. Då blev det svårare. Men hon stannade direkt när jag sa till henne – och belönades så klart rikligt.

Det är sådana ögonblick som en taxmatte aldrig glömmer.

Detta inlägg publicerades i Chaplin, Garbo, Träning. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Herregud – en katt!

  1. annsofi skriver:

    Haha, dom där vrålen känner man igen alltför väl 🙂

  2. Meta skriver:

    Jag hör hennes jaktvrål ringa än i öronen… 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s