Rolig hoppklassbana

Den här banan hade Helene hittat till gårdagskvällens ridhusträning. Det blev ett både givande och roligt pass.

Dels gick det att variera sin handling på flera ställen. Och dels överraskade Chaplin rejält. Det verkar faktiskt som att Malins och min nötning av slalom och tunnlar den senaste månaden har gjort det lilla pyret lite mer självständigt och självsäkert.

Början är ju inget konstig. Vid 7 gjorde jag ett framförbyte. Därefter fick Chaplin ta 8 rakt fram. 9 var en kort tunnel, så avståndet 8-9 blev riktigt långt. Av nån anledning, förmodligen var jag nonchalant och tyckte att ”det ska hon kunna”, så tog Garbo 10 från fel håll flera gånger. Jag pushade alltså och gjorde framförbyte 10-11.

Sen kom den sekvens som jag trodde skulle bli riktigt svår för båda. Men den var inte alls så farlig. Jag skickade till 11 (vi har ingen mur utan det var ett vanligt hopphinder) och serpentinade 12 de flesta gångerna. Chaplin sprang förbi 13 första gången, men fixade passagen galant efter det. Garbo klarade serpentinen bra de första försöken, men sen var jag lite sen och då tog hon 13 bakifrån istället för 12. De sista gångerna jag körde med Garbo gjorde jag därför bakombyte 11-12. Och när jag väl kom på hur jag skulle bromsa och vinkla min kropp blev det ett himla bra handlingsalternativ med betydligt behagligare väg för mig.

Det jag är mest impad över med båda flickorna är att de följde med mig runt boxhörnet varje gång som jag serpentinade 12. Såna där situationer fasar jag för, eftersom jag är så dålig på att tajma dem. Är hunden liten glider den jättelätt in och tar 13 från fel håll.

Jag är dessutom otroligt nöjd över att Chaplin fixade slalomingången. Hon brukar tycka att det är jättekonstigt att flicka in, men sneglade inte ens på mig. Inte heller när jag hade serpentinat 17 och gjorde bakombyte 18-19, trots att det sistnämnda avståndet måste ha varit över 7 meter. En gång testade jag att göra framförbyte före 17, men det hann jag inte ens med Chaplin.

Ärligt talat vet jag inte om flickorna lärde sig så himla mycket, förutom att Chaplin så klart fick lite erfarenhet av sånt som hon aldrig ens hade testat (serpentin runt boxhörn) tidigare. Men för mig gick det upp ett och annat ljus.

Och – bäst av allt – jag kände inte av den där jäkla muskelbristningen.

Detta inlägg publicerades i Agility, Chaplin, Garbo, Träning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s