Rena skämtet

Att jag över huvud taget håller på med agility är nästan en slump. Och egentligen nåt som går stick i stäv mot den jag är och den livsstil som jag har valt.

För motion är verkligen inte min grej. Jag anstränger mig aldrig fysiskt. Jag gillar inte att bli svettig. Och jag kan absolut inte springa.

Så har det varit i hela mitt liv. Ända sen jag föddes med klumpfot och fick tillbringa stora delar av min uppväxt med ena foten i gips.

Jag har alltid varit mycket klumpig. Högerfoten är stum och svag, blir trött och gör ont. Dessutom är dojorna alltid ungefär en stortå för långa. Så jag vinglar, snubblar och slår mig ofta.

Ändå lyckades Ninni lura med mig på en nybörjarkurs i agility våren 1999. Dealen var att om jag och Diva hakade på Ninni och hennes westie Selma, så skulle de göra oss sällskap på kantarellsökkursen som jag mycket hellre ville gå.

Sen gick det som det gick. Jag fattar det knappt själv. Och nu har Mija fått för sig att jag ska delta i studiecirkeln KOM IGÅNG! Fysträning för agilityhandlern. Det känns som rena skämtet.

Men igår kväll hade Mija, Helene, Håkan och jag nån form av upptaktsmöte hemma hos Mija. Det var precis lagom ansträngande. Efter att flickorna och jag i rask takt hade promenerat dit i snöfallet slog jag mig ner i soffan, tittade på en finsk tränings-dvd, drack vin och dippade grönsaker.

Jag misstänker dock att träffarna kommer att bli värre framåt våren. Då är det meningen att vi ska träna styrka, koordination och allt vad det heter, för att kunna röra oss snabbare och smidigare under agilityloppen.

Det är säkert jättenyttigt. Om inte annat bör jag nog lära mig att värma upp på ett vettigt sätt, så att jag slipper fler muskelbristningar. Men de akrobatiska övningarna som vi studerade igår såg verkligen livsfarliga ut. Iallafall för en sån som jag.

Och jag kan inte påstå att jag är motiverad, då projektet känns rätt lönlöst. Jag tror faktiskt inte att jag kan lära mig att göra snabbare framförbyten, rivstarta och springa fort på raksträckor.

Men, men… Jag ska ge studiecirkeln en chans.

Lekte lite med ett par av Linda Anderssons foton på mina atleter och en app som jag inte kunde låta bli att ladda ner häromdan.

Detta inlägg publicerades i Agility, Appar, SAgK. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Rena skämtet

  1. linda skriver:

    Låter väldans intressant det där med agilityinriktad träning för tvåbenta. Vad coola bilderna blev!

  2. maja o zoro skriver:

    sv; haha ja, han är väldigt snäll mot henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s