Hon sprang!

Tänk vad lätt det är att glädja en hårt prövad taxmatte ibland. Som idag. Trots värsta lervällingen pinnade Chaplin på så gott hon kunde under sitt agilitylopp på Stockholmsavdelningens lagtävling.

Ja, jag är faktiskt smått chockad. För det trodde jag aldrig. Men agilitymotivationen har kanske ökat mer än jag har fattat.

Att hon tjuvstartade skiter jag i. Jag sa inte till henne att sitta i geggan, det vill säga jag gjorde inte som jag brukar. Och den enormt självständiga stjärnan som hon gjorde efter första raksträckan får mig nästan att förlåta allt.

För laget blev det dock inget resultat. Annika hade åkt hem med sheltiesarna och Chaplin gick ur en tunnel på slutet, när jag gjorde ett extremt tvärt bakombyte. Dessutom stannade hon två gånger och var störd av nåt som hon såg redan innan vi började köra. Jag tror att det var bilarna på Kymlingelänken, som hon säkert trodde var nåt som hon kunde jaga. Stirrandet tog dock ovanligt kort tid.

Själv kunde jag knappt springa i sörjan och försökte göra det lite väl lätt för mig med Garbo. Typ röra mig på en liten fläck i mitten av banan. Men hon missförstod mig på ett ställe. Å andra sidan spelade det ingen roll. Det var ju bara vi som startade i laget.

Gårdagens klasser blev inställda. Det vräkte ner blötsnö och gick helt enkelt inte att genomföra en utomhustävling.

Idag var vädret det motsatta. Solen sken och det var ljuvligt. Så Gunilla och jag åkte till Judarnskogen och tog en promenad med Camilla och Zambo efter tävlingen.

Detta inlägg publicerades i Agility, Chaplin, Garbo, Tävlingar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s