Nuvarande träningsprojekt

Jag håller på med lite olika agilityträningsprojekt med flickorna.

Tanken är att få upp ett tunnelsug på Chaplin. Jag har aldrig varit med om en hund som det har varit så svårt med. Av grythundsras, dessutom. Och hon kan ju inte direkt skylla på att hålen är trånga.

Däremot kom jag idag på varför hon verkar tycka att det är bökigt med böjda tunnlar. De är ju veckade. Och vecken blir faktiskt som en hinderbana för henne.

Från början har hon, till skillnad från många andra smallhundar, föredragit platten. Den är nog hennes absoluta favorithinder. Även när den är blöt och hopknycklad ska hon prompt ta den.

Jag lägger upp träningen enligt ritningen nedan. Och tanken är alltså att hon inte ska vrida huvudet bakåt och kolla med mig innan hon springer mot hålet, sju meter rakt fram. Jag baklängeskedjar och belönar alltid efter tunneln.

De tre pass som vi har kört den senaste veckan har tack och lov gjort mig lite hoppfull. Tror bara att hon har kollat på mig en enda gång.

Och vinterns inomhusträning, där jag la krut på att få henne att dra mot slalom utan att vrida på huvudet, gav ju ett himla bra resultat. Men det gäller så klart att hon ser slalomhindret, även när det står långt bort.

Man skulle förstås kunna tro att det inte finns så mycket kvar att träna på med en drygt sju och ett halvt år gammal agilitychampion som Garbo, som dessutom har tävlat mycket under en än så länge sex år lång karriär. Men vi har två nya projekt på gång.

Dels har jag infört springande kontaktfält i en viss situation. Det vill säga när hon direkt efter balansen ska ta en tunnel rakt fram. Nån annan situation lär hon aldrig klara det i, eftersom hon låser så tidigt och blir ostyrbar (trots att jag i alla år har tränat jättemycket styrning efter just balansen).

Så nu håller jag på att lära henne att lyssna på vilket kommando jag säger: ”Balans” eller ”fram”. Jag behöver väl inte påpeka att Garbo älskar träningen, även om hon tycker att jag är petig och snål med belöningar när hon tar egna initiativ?

Vi tränar också vidare på vårt muntliga ut-kommando. Det går framåt, eller snarare utåt, Men jag måste träna det mycket mer regelbundet innan jag vågar använda det på tävling. Dessutom gäller det att rätt situation dyker upp.

Flickorna är otroligt olika att träna och tävla. Som natt och dag. Men det är väl sånt som är utvecklande för föraren?

Detta inlägg publicerades i Agility, Chaplin, Garbo, Träning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s