Oflashiga kursdeltagare

Eftersom det igår var den kallaste junidagen i Stockholm sen 1928 pallade jag tyvärr inte att åka till klubben för att gå kurs för Stina Mattsson i ett par timmar, när SAgK:s KM var över. Men idag kom vi så klart iväg.

 

Stina är inte bara duktig, utan också himla gullig. Det var hon även när jag var besvärlig och varken ville göra jaakkosar, tyskar eller liknande. Själv tyckte jag att det gick alldeles utmärkt ändå, och tvivlar faktiskt på att nåt skulle ha gått fortare om jag hade lagt in blindbytesmanövrar.

 

Vi var indelade i tre grupper, så att vi slapp vara på klubben hela dan. I min grupp var det jag, Ulla och Gunilla. Och vi höll igång hela tiden, under de tre timmar med lite spridda skurar som vi fick hjälp av Stina.

 

Jag varvade mellan Garbo och Chaplin på de två långa hoppbanorna (23-25 hinder) som vi körde och tyckte till slut att jag fick till det med båda. Men Ulla hade inget val. Under gårdagens oväder blåste stackars Lucy av balansen, så hon gick inte helt rent och ömmade lite på ett framben. Som tur var kunde Piwi rycka in.

 

Det är verkligen supernyttigt för mig att köra just långa hoppbanor. Jag har alltid föredragit agilitybanor, så jag och taxarna är därför bättre på det.

Det var inte direkt lätta övningar som Stina hade klurat ut, men roliga. Och det var faktiskt bara ett ställe som det var svårt att hinna till – ett hopphinder som stod direkt efter en kort rak tunnel och skulle tas bakifrån. Men med Garbo kunde jag klämma i med ett ut-runt och med Chaplin måste jag helt enkelt träna situationen mer (även om jag inte tror att nån domare kommer att ha med en sån svårighet i klass II).

 

Ett annat lijleholmens gick upp för mig vad gäller min handling av Chaplin. Det hänger ihop med det som Mija upptäckte för en vecka sen. Nämligen att alla serpentiner inte blir serpentiner för det lilla pyret, beroende på att hon landar och svänger så otroligt tajt efter hinder. Idag såg jag att det också påverkar när jag ska framförbyta i vissa svängar. Hon kan uppfatta det som att jag pushar henne om jag snurrar för tidigt.

Annars fick jag en hel del bekräftat som jag redan vet att både jag och taxarna måste träna på. Och ett kvitto på att Chaplins tunnelträning börjar ge resultat.

Vi var jättenöjda med dagen både jag, Ulla och Gunilla. Men, jag vet inte. Jag känner mig lite ledsen och det kommer nog att dröja innan jag går nån mer agilitykurs. Taxarna och jag är helt enkelt för trista och oflashiga kursdeltagare för att det ska bli riktigt lustfyllt.

Detta inlägg publicerades i Agility, Chaplin, Garbo, Kurser. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Oflashiga kursdeltagare

  1. Men hallå! Du går väl inte på kurs för att flasha! Ta för dig!

  2. Åsa Nilsonne skriver:

    Samma tanke – för vem ska man vara flashig när man tränar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s