Första lektionen i rallylydnad

Jag hade hur många frågor som helst. Och fick idag massor av bra svar av några riktiga stjärnor, nämligen Meta, Monika och Ofelia.

Flickorna och jag har alltså ägnat en del av kvällen åt att för första gången träna rallylydnad, i SKK-personalens träningslokal Grottan.

 

Den är betydligt större än jag trodde. Där finns till och med burar att stänga in de hundar som inte tränar i. Så vi slapp otåliga taxar som satt och skällde i väntan på att få träna.

 

Meta och Ofelia byggde en nybörjarbana utifrån nån tävlingsbana som de hade hittat på nätet.

 

En sak som jag redan har hajat med den här hundsporten är att reglerna är märkliga. Framför allt för att bedömningen handlar mer om vad föraren gör än hundens prestation.

Dessutom är reglerna inkonsekventa. Från och med fortsättningsklassen får man till exempel inte koppla loss hunden utanför planen och på planen får man absolut inte ta i hunden. Att lösa det är inte så lätt. Men man ska visst stå precis vid plastbanden och ta av kopplet – som måste stoppas ner i en ficka.

 

Jag retar mig också på att hunden inte får ha sele när den är kopplad i nybörjarklassen. Undrar om de som har skrivit reglerna har försökt jobba med en pytteliten hund som hela tiden trasslar in benen i kopplet när den har halsband och slakt koppel.

Och jag gillar absolut inte att texten på skyltarna ibland handlar om vad hunden ska göra och sen – utan att det står – beskriver vad föraren ska göra. Snacka om att skapa osäkerhet. Iallafall hos mig.

 

Det som tilltalar mig allra mest är att det inte är så avancerade saker som hundarna ska göra och att kraven på precision inte alls är höga. Iallafall inte i nybörjarklassen. Det blir så klart värre om man kommer upp i klasserna.

I nybörjarklassen tycks det tjafsigaste vara att hantera kopplet, att lära sig vad skyltarna betyder och att tänka på hur man rör sina fötter. Det är tydligen superviktigt att när föraren ska stå still ha fötterna bredvid varann och inte flytta dem en millimeter.

 

Nåt annat som jag verkligen gillar är att man slipper tävlingslydnadens strikthet. Som förare får och ska man berömma, och om det behövs hjälpa hunden. Det passar mig mycket bättre.

Fast jag måste erkänna att jag är lite orolig för att inte kunna lära mig banan utantill. Men det ger sig kanske. Det känns iallafall himla svårt att både jobba med hunden och samtidigt kasta ett öga på skyltarna.

 

Så nu ska vi träna. Mest handlar det alltså om att jag måste lära mig att göra rätt. Jag tänker börja med att läsa igenom reglerna, sätta mig in i exakt vad det kan stå på skyltarna och vad det betyder att vi förväntas göra.

Garbo kan nog redan det mesta. Men Chaplin behöver betydligt mer stadga och uthållighet. Och redan nu vet jag att jag måste repetera ”stå” och lära henne att inta den positionen även från sittande.

Detta inlägg publicerades i Chaplin, Garbo, Rallylydnad, Träning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Första lektionen i rallylydnad

  1. Linda och Inka skriver:

    Tack för introduktionen! Har faktiskt tänkt tanken att jag kanske skulle gå en kurs med Inka. Passar nog både henne och mig bättre än vanlig, urstrikt lydnad.

    • Mari skriver:

      Kul, Linda. Jag har uppfattat det som att en hel del testar rally med sina lite äldre hundar. Det verkar vara en lagom slitsam sport att pyssla med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s