Agilitydomare är inga gudar

När jag gick lördagens hopptrea på Kanonsabotören kände jag mig återigen tvungen att ifrågasätta ett par konstigheter. Och jag blev som vanligt förvånad över att ingen annan av de 92 startande i klassen redan hade gjort det. För jag skulle starta sent och gick andra banvandringen.

Arrangören hade fått dispens för att använda en tidtagarutrustning som sitter ihop nedtill. De som byggde banan hade löst det på lite olika sätt.

Vid första hindret bröt banan mot rekommendationen att utrustningen ska vara placerad 30 cm före hindret. För där stod den under hinderstöden – utan att hinderbommen var sänkt.

Vid sista hindret stod tidtagarutrustningen däremot några decimeter bakom hindret, vilket innebar att de smallhundar som inte är långhoppade riskerade att landa på tidtagarutrustningens bottendel (alltså den som håller ihop sidostöden).

Jag hojtade till första bästa funktionär att så där kunde det absolut inte se ut vid sista hindret, eftersom det blev som en bakochframvänd oxer. Dessutom frågade jag om det var meningen att första hindret skulle vara så mycket högre än banans övriga hopphinder, som var cirka 30 cm höga.

”Domaren har godkänt hindret som 30”, fick jag till svar.

”Vad betyder det?”, undrade jag.

”Att domaren har godkänt hindret som 30”, svarade funkisen.

Ja, jag exploderade:

”Domaren är ingen gud. Det där hindret är betydligt högre än 30 cm, oavsett vad domaren säger.”

Som tur var stod domaren, Anders Bergqvist, precis bredvid. Så jag vände mig till honom istället. Han höll med om att första hindret såg lite högt ut och gick bort och sänkte det. Efteråt sa han:

”Nu ligger det på 31, det får duga.”

Alltså hade tanken varit att första hindret skulle vara cirka 30 cm högt (inte bara ”godkänt som 30 cm”), även när tidtagarutrustningen stod under. Dessutom måste det ha varit högre än 35 cm, eftersom det sänktes en bra bit.

Man kan ju tycka att ovanstående inte ska behöva påpekas under banvandringar. Men nån måste göra det. Jag tycker dock att det är märkligt att den där nån alltid är jag.

Detta inlägg publicerades i Agility, Regler, Tävlingar. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Agilitydomare är inga gudar

  1. humlespunk skriver:

    Vad jättebra att du hade ögonen med dig och sa till!
    Och det är jättetråkigt med skaderisken på small-hundarna med den där tidtagningsutrustningen. Så onödigt.

  2. toktassarna skriver:

    Jag dömde på den banan på lördagen o hade rätt mycket bryderier innan jag fick till det som jag ville ha det… Så jag godkände att tidtagningen INTE stod 30 cm före första hindret utan precis bredvid, eftersom jag inte ville ha en oxer som första hinder i ettan. Alltså sänktes det hindret rätt rejält (jag hade hindrena på 25 i smallettan). Samma sak med sista hindret. Min bästa lösning var att sätta tidtagningen så nära hindret som möjligt för att få minsta möjliga skaderisk på de små korthoppande hundarna. Men jag hade ju en sån själv, så jag har nog lättare att se det…

    • Mari skriver:

      Förmodligen, Åsa.
      Och eftersom arrangören hade fått dispens för tidtagningen så är ju det den bästa lösningen.
      Det jag reagerade mest på var att ingen annan tävlande tycktes reagera över sista hindret och funktionärens kommentar om att första hindret var godkänt som 30 av domaren. Undrar om funktionären hade trott att himlen är röd, om domaren hade sagt det. Det är en sak att säga att domaren har godkänt hindret (så länge det inte är högre än reglerna tillåter). Men eftersom domaren sänkte hindret tvivlar jag på att så var fallet.

  3. Härlig blogg du har 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s