Visst går det att lära gamla taxar att sitta

Lady bor hos mig och flickorna i några dar. Och är det nåt som jag har märkt sen mamma åkte till Turkiet i onsdags morse, så är det att hundar är otroligt anpassningsbara.

Om några veckor fyller Lady tio år. Hon har bott hos mamma i drygt tre. Innan dess var hon avelstik på en kennel, fick två kullar och har idag ett helt gäng barnbarn.

I sin ungdom tränade hon lite viltspår och tog till och med ett förstapris i öppen klass. Det är den lägsta arbetsmerit som krävs för att en tax ska få ut ett utställningschampionat. Och ett sådant har Lady.

Men någon aktiv eller väluppfostrad hund är hon absolut inte. Utan en trist och passiv dam som lever helt i sin egen värld. I den existerar bara dofter, vilket gör att hon knappt lyfter nosen från marken under promenader. Det är alltså mycket svårt att över huvud taget få kontakt med henne. För att det är lönsamt och roligt att samarbeta har hon aldrig fått lära sig. Eller att leka.

När vi är nere i Småland får hon så klart följa med mig och flickorna på våra promenader. Annars är det rullatortempo med mamma som gäller. På vissa störningsfria platser funkar det att ha henne lös, så att hon får springa av sig lite. Men särskilt mycket motion får hon inte. Eller stimulans över huvud taget. Så hon är ganska stressad när hon är ute, blir frustrerad över att det går för sakta med mamma, går gärna igång på till exempel rullande bilar och skäller på andra hundar.

Under våra promenader de senaste åren har jag lärt Lady att ta godis. Hon är nämligen inte särskilt intresserad av vare sig mat eller godis. Och absolut inte när hon är stressad. Sakta men säkert har hon dock förstått att det går att tugga även utomhus.

Och aldrig tidigare har hon varit lika rolig att ha att göra med som under de senaste tre dygnen.

Mina försök att få lite ordning på och kontakt med Lady inleddes redan i tisdags kväll. Då fick jag sitta i trappuppgången i säkert tio minuter innan hon behagade tugga i sig en kula torrfoder, vilket jag krävde. Taxmadam ville dock bara upp till mamma i min lägenhet.

I onsdags var vi ute på två raska promenader på vardera 1,5 timme. Vi tränade dessutom lite ”sitt” och ”stanna kvar” i hallen, med rökt skinka som belöning. Igår promenerade vi i 2,5 timme. Det blev ingen direkt träning, däremot fick taxarna varsitt märgben som Lady tuggade på i ett par timmar. Och idag har vi promenerat i knappt 1,5 timme plus att hon fick träna lite ”sitt” och ”stanna kvar” när jag var klar med flickornas rallyträning.

Förutom detta har jag dragit ner på matmängden som serveras i skål till Taxmadam. Istället får hon större delen av kulorna som belöningsgodis på promenaderna, när hon lyssnar och gör (eller åtminstone försöker förstå) vad jag vill. Dessutom tolererar jag inte tjafs. Äter hon inte när jag sätter ner skålen tar jag undan den (för annars finns det två andra taxar här som skulle sluka kulorna).

Jag har också krävt att Lady ska vänta och ta kontakt när jag ber henne – och belönat henne för att hon gör det. Och det i helt naturliga situationer. Som när jag öppnar ytterdörren, burdörren i bilen och liknande. Men detta är i stort sett allt.

Lady är så klart inte helt annorlunda. Men vilken skillnad de här små förändringarna under några få dagar har gjort. Hon tar kontakt mycket mer. Hon lyssnar när jag säger hennes namn. Hon är lugnare på promenader och har bara skällt till på en enda hund av alla som vi har mött. Hon hoppar mer än gärna upp på stenar och trappor, precis som mina flickor. För hon är förväntansfull på att få göra nåt som leder till belöning.

Snacka om att det här är smidigare för mig. Och Lady tycks så klart ha roligare.

Under dagens träning trodde jag att hon skulle gå upp i atomer när Meta delade med sig av kokta kycklinghjärtan. De var så goda att Lady bara smällde ner rumpan när jag sa ”sitt”. Och när jag kallade in henne till och med galopperade hon. Jag blev glad och då blev Lady så glad att hon studsade som ett popcorn.

De senaste månaderna har hon iallafall fått lite aktivering, när brorsdottern har tränat agility med henne. Förhoppningsvis kommer dagarna här att göra träningen aningens lättare för Tea. För jag har försökt att träna på sånt som även hon lägger krut på, det vill säga ”sitt”, ”stanna kvar” och ”kom”.

Innan vi hämtar mamma på söndag kväll ska Lady dessutom få ta några hinder i ridhuset. Självklart kommer jag att ha kokta kycklinghjärtan med mig. Det kommer Taxmadam definitivt att gilla.

Detta inlägg publicerades i Lady, Taxar, Träning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Visst går det att lära gamla taxar att sitta

  1. Mari skriver:

    Måste bara avsluta historien med att berätta att idag, måndag förmiddag, har mamma och Lady åkt hem. Det var en lugn, tyst, glad och uppmärksam Lady (till skillnad från den stressade, studsande, tjutande och irriterande) som med viftande svans vände sig om i trappuppgången när jag sa: ”Hej då, Lady.” Mamma hade hennes frukost i fickan och de skulle gå en sväng innan de satte sig i bilen.
    Hoppas att det fortsätter så här nu. För bådas skull.

  2. Cathy Nebel skriver:

    Såååå gulligt ❤ Taxar är fantastiska!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s