Flower power

SAgK:s verksamhetsblommaMaria i SAgK:s valberedning har flera gånger under hösten frågat mig om jag vill fortsätta i styrelsen. Jag har varit mycket tveksam.

Det är ju ingen hemlighet att jag är less på agilityreglerna och en del domare. Och det spiller så klart över på min motivation för att engagera mig i klubbarbete.

Men för ett tag sen ritade vår ordförande den här blomman, för att illustrera SAgK:s verksamhetsidé. Den gjorde mig så hoppfull att jag för några veckor sen bestämde mig för att säga ja till valberedningen.

Förra helgen fick jag dock ett rejält bakslag i min entusiasm. Jag var på Österåkers tävling och körde ett par lopp med Chaplin.

I hoppklass II small var vartenda hinder maxat (och mer än det innan jag bad dem att kontrollmäta hindren), men banan var iallafall rolig. Agilityklass II däremot var så mördande tråkig att jag knappt orkade värma upp och köra. Banan bestod av sex raksträckor. Fram och tillbaka, från kortsida till kortsida, och det krävdes bara två sidbyten. Gäsp…

Chaplin sprang på hyfsat. Hindren var inte maxade, men hon har ju svårare för raksträckor där hon hinner noja över hinderhöjden än när det svänger. Referenstiden sattes några hundar efter oss och vi fick 0,97 tidsfel. Så jag lämnade ridhuset och tog en längre promenad med båda taxarna.

När vi kom hem gick jag in på SBK tävling. Det visade sig att Chaplin hade vunnit klassen. Hon var nämligen den enda hindernollan.

Det är lätt att bli bitter i den här branschen. För jag kan inte för mitt liv förstå varför det så ofta är så otroligt mycket högre krav på smallhundars fart än largehundars.

Smallhundarna fick en(!) sekund generösare referenstid än de betydligt mer långbenta largehundarna, 46 sekunder till skillnad mot 45 . Och det på en 154 meter lång och rak bana där det inte gick att spara tid i en enda av banans fem svängar. Till exempel så bestod tre av dem av böjda tunnlar.

Visst, de flesta smallhundarna hade inga tidsfel. Snabbaste smallhund sprang till och med på 39,75 sekunder. Den tog sig dock inte tid att gå ner på två av kontaktfälten, så den fick tio fel. Snabbaste largehund var felfri och sprang på 33,75 sekunder. De sex sekundernas skillnad är så klart inte förvånande. Alla vet ju att vartenda galoppsprång tar tid.

Det är tur att jag har klubbens blomma. Den får mig att känna att jag inte är ensam om att tycka att det är en hel del som är åt helvete fel i agilitysporten. Och att det är fler än jag som vill göra nåt åt det.

Detta inlägg publicerades i Agility, Chaplin, Regler, SAgK. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Flower power

  1. Mija skriver:

    Härligt att kunna inspirera! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s