Burvila – enda alternativet

Burvila sugerTänk vad ett telefonsamtal kan göra skillnad. Det är flera snälla kompisar som har hört av sig och det är jag jättetacksam för.

Sen jag idag dessutom pratade med en vän och veterinär, vars kunskap och omdöme jag faktiskt litar på, mår jag otroligt mycket bättre. För jag fick svar på mina frågor. De var så klart många. Och jag fick bekräftat att Garbo får exakt den behandling som hon ska ha, även om den är fruktansvärd att utsätta henne för.

För Garbo är fortfarande förvånansvärt pigg och glad. Hon har inte visat nån smärta sen i fredags och finner sig i allt. Trots att hon inte förstår varför hon inte får ta promenader, utan blir instängd i buren och tvingas skita på gården.

Idag har jag återigen struntat i Metacamen, eftersom vi ska till Ultuna imorgon. Men det är sista gången som jag gör det, på grund av Metacamens inflammationshämmande effekt.

I tisdags insåg jag förresten att jag hade gett en alldeles för låg dos både i lördags och söndags, eftersom jag hanterade flaskan fel. Men tisdag och onsdag fick Garbo alltså rätt dos. Och det påverkade inte hennes beteende alls.

Jag tror dessutom att jag har släppt det där med MR. Efter telefonsamtalet idag har jag insett att oavsett vad en MR kan tänkas visa, så kommer den förmodligen inte att kunna ge mig ett hundraprocentigt svar på det som jag vill veta.

Redan för snart fem år sen, när Garbo gjorde MR förra gången, så hade hon ett helt gäng förkalkningar på diskarna och en utbuktande L7-S1-disk. Men inga som helst symtom på smärta.

Säg att en MR visar att diskarna i det område där Garbo hade ont är förändrade. Hur ska jag kunna veta säkert att det var därför som hon hade ont just i fredags? Det kan fortfarande (även om det inte är det troligaste) ha varit en muskelsträckning.

Eller säg att diskarna inte är förändrade. Det kan jag faktiskt inte tolka som att hon inte hade ett litet diskbråck. Nån disk kan nämligen ha varit lite uppskjuten och tryckt på nerverna i fredags och sen gått tillbaka till sitt normalläge.

För att ta det säkra före det osäkra måste jag därför behandla Garbo som att det var ett diskbråck och tvinga henne till total burvila i tre veckor. Men med tanke på hur lindrigt det verkar ha varit tyder allt på att hon kommer att återhämta sig förhållandevis snabbt och helt.

Detta inlägg publicerades i Garbos diskbråck. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Burvila – enda alternativet

  1. Åsa skriver:

    Underbart att läsa, fortsätter hålla tummarna för er. ❤

  2. Cathy Nebel skriver:

    Åh vad skönt att höra att Garbo är på G och kryar på sig snabbt! 3 veckor går fort även om de känns långa. Håller tummar och tassar för er framöver.

  3. Anita skriver:

    Hur går det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s