Snuskiga snuttebollen sysselsätter

Snuttebollen 030Inget bakslag än så länge.

Jag bär ner Garbo på gården några gånger per dag. Tar tempen varannan. Masserar ryggen och bakbenen då och då. Försöker gosa så mycket jag hinner. Och göra stilla övningar så att hon får nåt annat att tänka på en stund.

Men det är inte lätt. Garbo är explosionsfärdig och skitsvår att hindra från att rivstarta, hoppa och slänga runt arslet. Dessutom fattar hon inte varför hon inte får leka med Chaplin.

Samtidigt måste jag vara försiktig så att hon inte får för mycket mat och godsaker att tugga på, nu när hon inte rör på sig alls. Det vore definitivt inte bra för ryggen om hon gick upp i vikt.

Häromdan kom Garbo själv på ett sätt att sysselsätta sig. Hon satte sig vid leksaksbacken och pep tills jag hade rotat fram hennes gamla snutteboll. Sen dess har hon haft den i munnen eller precis bredvid sig nästan hela tiden.

Den första snuttebollen köpte jag på Stora Stockholm när Garbo var fyra månader. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Vi lekte med bollen hemma och hon ville gärna ha den bredvid sig på kudden när vi sov. Men eftersom den är mjuk och lätt går den inte att kasta, så vi tar inte med den ut.

Under några år köpte jag en ny och exakt likadan grönlila boll på varje mässa. Eftersom hon bär, tuggar på och lattjar med bollen blir den ju äcklig och behöver bytas ut. Men sen Chaplin flyttade hit har Garbo sällan frågat efter sin snutteboll. Förrän nu, vill säga.

Detta inlägg publicerades i Garbos diskbråck. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s