Rehab på kuddar

Garbos rehab fortsätter. I morgon är det sju veckor sen hon hade ont i ryggen. Och den här veckan får vi gå 30 minuter per koppelpromenad. Vi ökar alltså på tiden med fem minuter per vecka.

När vi är ute passar jag på att låta henne skritta i snö och jag försöker variera tempot, så att hon skrittar vissa sträckor även utan motstånd. Anledningen är att det är mer ansträngande för ryggmusklerna att skritta än att sväva fram i trav.

Det är inte svårt att få henne att skritta. Vissa dar har det dessutom varit lite mildare och skvätt på magen. Då har hon rört sig så sakta att jag nästan har trott att hon har fått ont i ryggen igen. Men så har det blivit bättre underlag och på det har hon promenerat som vanligt.

Hemma gör vi små stabiliseringsövningar. Till exempel den här.

Jag har även försökt mig på cavaletti med olika höjd på bommarna. Men det blev lite väl likt agilityns hoppteknikövningar för att funka tillfredsställande. Garbo blev helt enkelt överlycklig, explosionsfärdig och slängde sig över bommarna. Det hade varit lättare om det inte hade varit så trångt här hemma. Ska testa i trappuppgången i morgon.

 

Idag började jag med övningen på den mörka filmen ovan. Garbo ska titta rakt fram, stå upp med ett ben i varje hörn och ha rak ryggrad. För några veckor sen inledde jag med att lyfta ett bakben i taget. Förra veckan försvårade jag genom att lyfta de diagonala benparen samtidigt. Och nu får hon alltså stå på en kudde eller dyna och göra samma sak.

Det märktes att det var svårare för henne på kuddar än på en tunn matta (underlaget måste vara halkfritt). Hennes ben blev liksom tyngre i mina händer.

Jag har hela tiden tyckt att hon står aningens bättre på vänster bak än höger, för när jag lyfter vänstertassen så lutar hon den lite mot min hand och höger tass kan hon hålla upp själv.

Men idag när jag lyfte höger bakben ville hon skjuta ut vänster bakben lite från kroppen för att kunna hålla balansen. Och jag vet faktiskt inte om det är okej. Måste kolla med Kjerstin. Det kanske är så att mina soffkuddar är för tjocka för att göra övningen på än så länge.

Vi ska förresten inte tillbaka till Kjerstin förrän om några veckor, det vill säga när vi är uppe i 45-50 minuter långa promenader.

Detta inlägg publicerades i Filmer, Garbos diskbråck. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Rehab på kuddar

  1. Carina skriver:

    Vad du är duktig!!

  2. Caroline Brunell skriver:

    kämpa på! det gör vi här också. Smilla går nästan helt normalt på våra koppelpromenader, men inne när hon ska gå på golv som är halt och vända sig blir det lite svajigt med höger ben.Vi har också gjort röntgen och det visade lite förkkalkning ipå två kotor i länryggen, Tråkigt! Men det kunde varit mkt värre sa veterinären. Vi ska ju inte heller köra agility eller så och Smilla är 11 år i sommar. Det blir pensionärsliv och promenadhund av henne. Jag går på helspänn är så rådd för bakslag.

    • Mari skriver:

      Jag förstår att du är rädd för bakslag. Det är jag också. Men man kan ju inte vara mer än rädd om dem. Skönt att det funkar med era promenader iallafall.
      Vad gäller förkalkningar hade Garbo fem när hon röntgades vid 2,5 års ålder. Och ett år senare syntes många fler förändringar vid en MR. Hur hennes rygg ser ut på röntgen idag vet jag inte. Men antalet förkalkningar brukar minska med åren, även om de inte försvinner. Det är bara det att de inte syns på röntgen.

  3. Caroline Brunell skriver:

    Tack för bra tips på övningar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s