På g igen

Det är svårt att tro. Men Garbo anses alltså vara i bättre form idag än när hon utan förvarning fick ont i ryggen.

Under knappt elva veckor har hon utsatts för först strikt burvila i två veckor och sen allt längre koppelpromenader, skritträning, stabiliseringsövningar och massage. Hon har inte fått hoppa eller springa och har alltid haft täcke på sig utomhus. De senaste veckorna har hon dessutom vid några tillfällen fått träna rally.

När vi var hos Kjerstin på Ultuna i onsdags kunde hon med hjälp av en peang konstatera att nerverna runt hela Garbos ryggrad fungerar som de ska. Ett måttband bekräftade att lårmusklerna har ökat en aning i omfång och att Garbo är helt jämnt musklad. Det i kombination med att hon inte har haft några som helst problem med övningarna som vi har gjort är tydliga tecken på att hon inte har några buktande diskar, enligt Kjerstin.

Ända sen första gången vi var hos henne, för tio veckor sen, har Garbo rört sig som hon ska. Och det är till och med lätt för mig att se att hennes rygg har blivit planare. Det har också Chaplins rygg blivit. Men jag är inte förvånad, bara förbannad på mig själv för att jag periodvis slarvar. Jag har ju fått deras ryggare planare tidigare, när jag har varit noga med att massera, skritträna och hålla dem varma.

Nu ökar vi sakta på påfrestningen på Garbos kropp. Både hon och jag är lite förskräckta. Jag blev till exempel gråtfärdig på promenaden runt Smedsuddsbadet i torsdags när jag kopplade loss henne och såg att hennes ögon vidgades rejält. Det tog nog 20 minuter innan hon vågade lämna min sida. Till slut kände jag mig tvungen att göra några inkallningar för att visa henne att det inte är farligt för henne att springa.

Snacka om att hundar är lättpåverkade. Det är naturligtvis min rädsla för att nåt ska hända som har smittat av sig på Garbo. Och fått henne att inte våga använda sin kropp fullt ut längre.

Det bästa hade varit om jag hade kunnat ge mig ut och jogga med henne, för nu ska hon röra sig i olika tempon. Men det kan jag inte på grund av min fot. Så vi får göra inkallningar, budföringar och liknande. Tänkte också försöka hinna vara en del på golfbanan innan den öppnar för säsongen.

Bolljakt och sånt ska vi dock lugna oss med. Det är för häftiga rörelser än så länge. Likaså ska jag inte hålla på och nöta agilityhinder som slalom och gungan.

Men igår var vi i Grottan och tränade rally igen. Då fick Garbo bland annat ta lydnadshindret på mycket låg höjd två gånger. Och idag var vi i Djurgymnasiets träningslokal i Västberga med Linda och gårdshundarna och tränade freestyle för första gången på evigheter. För snurrar, slalom mellan kamerastativbenen och ”sitt fint” har jag inte vågat be Garbo göra under hela rehabperioden.

Freestyle i VästbergaLinda, Holly, Eldor och Ester

Detta inlägg publicerades i Freestyle, Garbos diskbråck, Träning. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till På g igen

  1. Mette skriver:

    Vad är det som gör ryggarna planare? Skritträningen?

  2. Mari skriver:

    Skritträningen är jätteviktig. Men iallafall i taxarnas fall så tror jag att även massagen är avgörande. Det är när de spänner sig eller är spända som ryggarna krummar (framför allt Chaplins). Därför tror jag att också täcket fyller en viktig funktion under den här tiden av året. Och jag har uppfattat det som att samtliga sjukgymnaster som jag har tagit upp problemet med (Annika Falkenberg, Stefan Rosén och Kjerstin Pettersson) har tyckt detsamma.

  3. jessicas1980 skriver:

    Härligt & höra!!!

  4. Åsa Nilsonne skriver:

    :-)!

  5. Caroline Brunell skriver:

    Har du testat sk. Back-on track täcke? är dom bra? Funderar på att köpa ett sånt till min tax i höst/vinter för att hålla henne varm och på så sätt slippa ont i ryggen

    • Mari skriver:

      Ja, jag tycker att Garbos Back on Track-täcke sitter bra och det tycks hålla hennes rygg riktigt varm. Det är skönt att det yttre materialet är i en lite vattenavstötande kvalitet, för taxar blir ju så lätt blöta under bröstkorgen när det är slaskigt.
      Nu har tillverkarna också fått ordning på modellen. Den var inte alls lika bra tidigare. Men tyvärr finns inte BoT till dvärg- och kanintaxar. Så Chaplin får nöja sig med sitt Obtrack-täcke.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s