Promenad med Findus

Ankis Findus är den skönaste katt jag vet. När vi kommer nästan ser man hur han himlar med ögonen vid åsynen av flickorna:

-Åh, herregud. Är 08-taxarna här igen? Giv mig styrka.

Han brukar göra allt i sin makt för att lugna dem. Lägga sig på rygg, spinna och framför allt hålla sig stilla och låta dem nosa på honom.

Idag på förmiddan gick han dessutom ett steg längre, när han envisades med att följa med på vår skogspromenad.

Taxarna trodde så klart knappt att det var sant och blev ännu mer upphetsade än de brukar vara.

Findus är inte bara totalt ostressad, utan dessutom otroligt smart. Så en del av promenaden tog han på andra sidan ett fårstängsel. Då behövde han inte bekymra sig om taxarnas uppvaktning.

Det är lustigt hur väl det märks att hundar är avlade för att ägna sig åt olika sysslor. Medan Ankis border collie Sigge försökte valla ihop eftersläntarna, så gjorde Garbo och Chaplin allt för att skilja ut Findus från flocken och få honom att börja springa. Men det gick Findus minsann inte alls på.

Så Chaplin tröttnade. Trots att hon är den som är mest i gasen över Findus inomhus. Viltdofterna tog liksom överhanden för henne. Men Garbo ägnade precis hela promenaden åt att förfölja och bevaka den stackars katten.

Han fick inte ta ett steg utan att hon var med. Men han kunde faktiskt hantera det. Och visst är de gulliga när de står och spanar tillsammans?

Efteråt var taxflickorna trötta.