Brutal bana

Min granne Helena, som är värsta soldyrkaren och lika brun i år som hon brukar vara i juli, klagade i kväll på vädret. Hon anser alltså att hon ser för lite av solen.

Själv tycker jag att vädret har varit underbart så här långt denna sommar. Jag minns knappt när det regnade och det är sällan för varmt för att träna hund, promenera eller ens för att jobba.

Inte för att vi på långa vägar har tränat så mycket som jag skulle ha önskat, men i dag kom vi iallafall iväg till SoSu BK och körde en helvetisk agilitybana från landslagslägret i helgen. Det var inte jag som hade valt den, utan Mija. Och jag trodde som vanligt att vi absolut inte skulle klara den.

Bana från landslagslägretRiktigt så illa blev det inte. Och det var inte alltid på de ställen som jag hade trott att det skulle gå åt skogen som det sket sig. Men jag lyckades inte nolla ett enda helt lopp med nån av flickorna.

Garbo hade först lite svårt att ta trean från rätt håll. Men när jag ställde mig lite längre ifrån tunnelutgången, så att hon fick lite mer utrymme, blev det lättare att få henne i rätt vinkel och skicka henne till höger om hindret. Att hon klarade av hindret efter balansen berodde enbart på att det var träning. På tävling hade hon bergis inte lyssnat alls lika bra. Och hon missade slalomingången vid ungefär hälften av försöken.

Chaplin började med att blindbyta efter fyran. Det var klantigt av mig att bara springa, eftersom jag borde ha tänkt på att allt hon ser i det läget är balansen. Resten av försöken gick den passagen iallafall bra. Efter balansen fick hon ta nian framifrån. Finns liksom ingen anledning att göra det för svårt för en stackars dvärg som aldrig kommer att flyttas ur tvåan. Slalomingången klarade hon inte på nåt enda försök. Och när hon kom ur tunnel 17 drog hon mot slalom nästan varje gång.

Som sagt, det var en löjligt svår bana för oss. Att dessutom, likt Mija, försöka köra den med en largehund skulle jag aldrig ens överväga. Det är ju på denna bana helt annorlunda att ha en förhållandevis långsam smallhund som partner.

Så här valde jag att handla: fb 1-2, push till 3, fb 6-7, fb 7-8, push till 9, fb 9-10, fb 12-13, bb 13-14, tråckling 15-16, tråckling 16-17, serpentin 19. Det var så klart nyttigt att för en gångs skull träna på en hel bana, men just den här var alltså inte nåt som jag gick igång på.

Desto roligare var det att träffa Fjant, Mijas oplanerade border collie-valp på 12 veckor. Han är verkligen urtrevlig, stor och stabil. Det tyckte flickorna också. Framför allt Garbo. Hon försökte efter en stund få honom att leka taxlekar, som att gnugga kind. Men den förvånade valpen fattade ingenting.

Mija och stökiga hundarOrdning och reda

Detta inlägg publicerades i Agility, Träning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s