Lilla loppans lyckade freestyledebut

”Var det allt?”, undrade mamma snopet. Jag kunde inte låta bli att skratta.
Det hade bara gått fyrtio minuter sen tävlingens utsatta starttid i Tidaholm i söndags och jag hade hunnit köra båda flickorna. Chaplin i en minut i freestyleklass I och Garbo i två minuter i freestyleklass II. Och det var alltså allt som vi skulle göra, efter alla jäkla förberedelser.

Garbos Moviestar-program har vi tränat på till och från i flera år. Men vi tävlar inte ofta. I höst är det hela två år sen vi gjorde ett par försök med det och fick förvånansvärt höga betyg.

För Chaplin var det freestyledebut. Hon har liksom inte varit den lättaste att få det att funka med, eftersom hon framför allt har varit så himla doftkänslig. Känner hon nåt med den förhållandevis stora nosen så bara måste hon ge efter för lusten att undersöka frestelsen mer och glömmer helt vad vi håller på med. Och det är inte många dofter som hon missar.

Hon har också varit svår att få att jobba på, även om det går bättre och bättre. För blir hon fundersam så stannar hon bara och tittar. En vanlig min är: ”Nämen, det där har jag aldrig hört förr. Nu fattar jag absolut ingenting. Allvarligt.” Och det kan till och med gälla så enkla kommandon som ”sitt” och ”ligg”. Det brinner liksom fort bakom de där uppspärrade och söta ögonen.

Dessutom hetsar även hon upp sig en del. Men till skillnad från Garbo som börjar skälla när hon tycker att det är svårt eller att det är dags för en belöning, så börjar Chaplin nysa. Jag har tamejfan aldrig varit med om en hund som nyser lika mycket som hon. Och som sen har så sjukt svårt för att samla ihop sig och fortsätta jobba.

Vi har alltså tränat och tränat, mer intensivt vissa perioder. På semestern i stort sett varje dag. Och dagarna före tävlingen till och med flera pass per dag.

Man kan så klart undra: Hur svårt kan det vara? Det gör till exempel jag ofta. Men det är svårt att köra ett helt freestyleprogram. Skitsvårt. Tro mig. Det tycker hundarna också. Och blir det fel är det inte direkt så att musiken stannar och väntar tills vi känner oss redo att fortsätta.

Jag som dessutom gillar att pyssla med rekvisita och kostym höll på till sent kvällen före tävlingen. Stryka kläderna slapp jag, för det gjorde mamma. Men håret skulle färgas och allt packas. Och så insåg jag att jag inte hade fått med mig Garbos lilla glamourväst med svandun.

Inte för att det gjorde nåt, för det programmet gick helt åt helvete. Så den filmen har jag inte ens orkat kolla på. Visst var det några rörelser som satt riktigt bra. Men när Garbo började det inledande framförgåendet med att gå och lägga sig i slutposen höll jag på att få spader. Och sen var det svårt att få nån ordning på det hela. Trots det kom vi faktiskt tvåa.

Det gjorde även dagens överraskning – den lilla loppan Chaplin. Hon fick till och med så högt betyg att hon blev uppflyttad till klass II.

Vi har inte lyckats sätta hela hennes program många gånger. Och definitivt inte till musiken. Men trots att hon både nös och vädrade samlade hon ihop sig och fortsatte så att vi slutade där och när vi skulle. Jag är så himla glad. Det var vad jag behövde.


För den som inte är så insatt i freestyle så tycker jag själv att programmet är föredömligt kort. Det vi är riktigt dåliga på är att utnyttja planen. Det är så klart bökigare med en så liten hund som Chaplin, men vi borde röra oss över en större yta.

Svårigheterna i programmet är att hon ska göra olika saker med rekvisitan (gå runt stolen alternativt lägga sig under den och ligga under hatten alternativt gå runt den), vilket lätt ställer till förvirring. Dessutom är tanken att hon ska göra några saker självständigt medan jag gör nåt annat, även om jag ser på filmen att vissa hjälper blev stora just på tävlingen. Och sen det där med musiken. Jag måste verkligen träna på att ge mina signaler lite tidigare än jag gör, så att tajmingen blir bättre.

Det sjuka är att jag jagar upp mig så förbannat inför freestyletävlingar. Jag har inte deltagit i så många, så det har varit väldigt lång tid mellan dem. Men när jag väl tävlar brukar det inte kännas så farligt som jag har befarat. Att jag inte kan lägga det på minnet.

I Tidaholm var det hur kul och avspänt som helst. Mamma, jag och taxarna stannade kvar och såg varenda klass. Vi hade nämligen Ina och Oscar att heja på. De imponerade som vanligt och kom tvåa i freestyletrean och vann heelworktvåan.

Detta inlägg publicerades i Chaplin, Filmer, Freestyle, Tävlingar. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Lilla loppans lyckade freestyledebut

  1. Paola Oscarsson skriver:

    Underbart att se! Så duktig hon är! Härligt. 🙂

  2. Gunilla Lindström skriver:

    Hon är ju för söt.

  3. Pingback: Tävlingar stundar | Allroundtax blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s