Nytt projekt: Svåra slalomingångar

Två gånger i sommar, vad jag minns iallafall, har Chaplin missat slalomingångar på tävling. Att det inte har hänt oftare säger betydligt mer om slalomingångarna i klass II, än om Chaplins förmåga att pricka rätt port.

Jag har verkligen försökt få henne att fatta att det är första porten som gäller och att det bara är den som hon ska ta sikte på, så fort jag hojtar: ”Mellan!”. Men det har varit helt omöjligt.

Jag har testat alla varianter, känns det som, förutom att sätta på bågarna igen. De hjälper nämligen inte mer än just när de är på.

Alltså har jag jublat, berömt och kastat till henne belöningar när hon har råkat hamna i första porten, vilket bara har fått henne att titta ännu mer på mig vid nästa skick. Och så klart hamna helt fel. När hon har gjort det har jag brutit och fått henne att ta om, vilket har fått henne att lessna alldeles för snabbt.

Jag har också prövat att vara tyst och bara mata på. Men det har aldrig känts som att hon har förstått varför hon har fått fortsätta då. Utan hon är sjukt osäker och har ingen aning om vart hon ska, så fort ingångsvinklarna blir lite spetsiga.

Självklart kan man tycka att det inte spelar nån roll att hon är så osjälvständig. Jag kommer oftast att hinna vara med och hjälpa henne, eftersom hon aldrig kommer att flyttas ur klass II.

Men dels har inte jag den precision som krävs för att alltid vara exakt där jag behöver för att kunna peta in henne rätt och dels tycker jag att det är astråkig agility, att täcka upp för fel som hunden kan tänkas begå. Jag vill ha en självsäker och entusiastisk agilityhund som förstår vad det är jag vill att den ska göra. Dessutom verkligen älskar jag att träna just slalom.

Så i början av den här veckan var vi på vår nya klubb, SoSu BK, och körde ett pass med 90-gradiga ingångar. Och stackars Chaplin misslyckades gång på gång. Till slut var vi så frustrerade båda två att jag la ut bollen i första porten innan jag skickade henne, bara för att få henne att åtminstone se den.

Det resulterade i att Chaplin blev glad, släppte mig helt med blicken och gasade på. Jag blev så nöjd att jag gjorde om det ett par gånger, samtidigt som jag ökade avståndet i sidled mellan oss. Samma fina resultat.

Fjärde skicket la jag inte ut nån boll, men behöll mitt avstånd till henne, och fick återigen samma resultat – alltså en Chaplin som sprang snabbt utan att titta på mig och prickade in första porten klockrent.

Jag lade ut bollen igen och bytte så att jag var på vänster sida, för att kunna skicka in henne och göra ett bakombyte. Det gick skitbra. Efter två skick med utlagd boll tog jag bort bollen och testade utan, vilket Chaplin fixade perfekt.

Igår var vi en sväng på Stockholmsavdelningen. Jag gjorde om övningen några gånger, med samma underbara resultat.

Och i kväll var vi på MBK. Då la jag en lång rak tunnel i en aningens spetsigare vinkel än 90 grader mot slalomhindrets första port, för Chaplin har alltid haft ännu mindre slalomsug efter tunnlar. Då är det verkligen som att hon först måste lokalisera mig när hon kommer ut, vilket hon gjorde även i kväll vid första skicket. Men sen släppte det och också detta träningspass blev himla lyckat.

Visst, jag begriper också att bollen är en jättehjälp som successivt måste arbetas bort. Jag hoppas dock att den kan få Chaplin att lära sig vad hon ska ta sikte på, istället för att hon söker min hjälp. Och redan nu så känner jag att hennes motivation och uthållighet har ökat. För det blir så otroligt många fler lyckanden än misslyckanden.

Min plan är alltså att använda bollretning, och varva med och utan boll, vid just svåra ingångar. Lätta finns det ingen anledning att träna på detta sätt, för dem klarar hon även om jag är en bra bit ifrån henne.

Slalomträning med bollretningSlalomträning efter bollretning

Foto: Gunilla Lindström

Detta inlägg publicerades i Agility, Chaplin, Träning. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Nytt projekt: Svåra slalomingångar

  1. Ninnie Lindvall skriver:

    Jag tycker att du gör helt rätt som tar till ett hjälpmedel som funkar för dig. Vill du minska bollretningen kan du ju lägga en gul boll. och du har ju redan en plan för hur den ska bort. 95% av all hundträning går till på ungefär samma sätt med alla hundar. Det är de återstående 5 procenten där tränaren anpassar sig till individen och löser problem kreativt. ”The one who says it’s impossible should not get in the way of the one doing it”

    • Mari skriver:

      Tack för stöd, Ninnie. Jag har till och med en exakt likadan gul boll som den blå. Tänkte så småningom även minska storleken på bollen och se om det funkar.
      Så länge hon inte visar tecken på att bli ännu mer osäker tror och hoppas jag iallafall att detta kan vara en väg att gå.

  2. Pingback: Garbo leder Pytteligan | Allroundtax blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s