Usch, jag skäms.
När Chaplin och jag tävlade igår, i samband med att Svenska Hundfreestyleklubben bildades, så kändes det hemskt.
Det enda jag mindes efteråt var att den lilla loppan dämpade farten på min högra sida i starten och inte hann runda stolen innan sången började. Och, förstås, hur otroligt mycket det strulade i mitten när hon blev störd av nån doft och vad det nu kan ha varit.
Men så fruktansvärt dåligt som det kändes var det inte, ser jag nu. Så jag ber om ursäkt för mina högljudda klagomål till domarna om att vi fick alldeles för höga betyg. Om inte annat har det där orörliga spöket i solbrillor på planen varit smart som har valt att hålla programmet så kort som möjligt.
Våra konkurrenter såg jag aldrig. Vem vet, domarna kanske gjorde helt rätt som placerade oss på tredje plats bland 18 startande ekipage. För Chaplin klarar ju den förhållandevis stökiga miljön i Stockholms Hundsportcentrum förvånansvärt bra. Större delen av programmet är hon faktiskt koncentrerad, glad och alert.
För det besväret fick hon en stor rosett, godis och en leksak som passar utmärkt som störning när vi tränar rally. Om inte annat så kan Garbo få som belöning att döda den nån gång. Det lär inte ta många sekunder.