Agilityglädje på Vintercupen

Jag fattar inte hur jag bär mig åt, men förmodligen finns det inte nån som försover sig lika ofta till agilitytävlingar som jag. Igår var det dags igen. Jag bara vände på mig och somnade om.

Men trots att jag missade banvandringen i agilityklassen lyckades jag nolla med båda flickorna. Fast det var lite med andan i halsen som jag körde, eftersom vi fick starta i slutet och jag bara hade två hundar mellan flickorna. Så tyvärr tappade jag Garbo rejält i en sväng.

I hoppklassen fick vi dock till ett fint lopp. Likaså gick Chaplin riktigt, riktigt bra. Jag har skrivit det många gånger förut, men det är verkligen helt annorlunda att köra henne på 20 cm istället för på 5-10 cm högre hinder. Hon släpper bättre, drar även mot hopphinder och pinnar på. Det går helt enkelt att handla henne som jag vill. Och igår var det nästan lika häftigt att köra henne som Garbo.

Vintercupen avgörs alltså, efter att Österåker BK ändrade reglerna, i sex storleksklasser. Jag tycker fortfarande att storleksindelningen är mycket märklig, och den enda hunden i hela cupen som är tvungen att hoppa högre än sin mankhöjd är Chaplin.

Den storleksklass som taxarna tävlar i kallas XX-small. Gränsen till X-small går vid 30 cm och sen är det femcentimetersintervall upp till 50 cm. Detta innebär förstås att startfälten är störst i XX-small och X-large.

Eftersom Garbo vann hoppklassen och kom trea i agilityklassen (bland 19 XX-smallhundar) så leder hon XX-smallkvalet på 90 poäng. Och om jag inte har räknat fel ligger Chaplin trea på 55 poäng, tack vare sina femte- och sjätteplaceringar.

Det bästa med gårdagens tävling var dock att båda flickorna väntade på min startsignal och att ingen av dem gick ur slalom, trots att jag var tvungen att lämna dem. Vi hade nämligen inte tränat sen finalshowerna på mässan, och träningen inför dem, då det bara var åttapinnarsslalom. Så det tycker jag var himla duktigt.

Och visst är jag glad över resultaten. Vad gäller cupen så spelar de dock ingen roll. Vi är anmälda till de båda andra kvaltävlingarna, men även om jag lyckas kvala nån av flickorna till finalen så kommer vi inte att kunna vara med. För finalen går tyvärr den 5 april, det vill säga samma dag som Svenska Agilityklubben ska bildas. Och det mötet lär jag bli tvungen att åka på.

Jag kan dock inte sluta tänka på att jag inte vet vilket lopp som kommer att bli Garbos sista, så jag njuter nåt enormt varje gång jag ställer mig på startlinjen med henne. För det är få saker här i livet som är häftigare än att köra agility med Garbo. Just nu kommer jag inte på nåt.

Glädjen, adrenalinet och samspelet under tävlingsmomentet är det som verkligen utmärker agility för mig. I de andra sporterna som vi ägnar oss åt är det bara träningen som är rolig. Tävlandet är fasansfullt.

Detta inlägg publicerades i Agility, Regler, Tävlingar. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Agilityglädje på Vintercupen

  1. BMW o Arlo skriver:

    Vilka fina resultat!
    Men inte får du skriva så där som sista meningen…vi ska ju tävla freestyle i år är det tänkt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s