Eländigt värre

MidsommarpromenadJag har varit dunderförkyld och hostat i två veckor nu. Så inte kom vi iväg till Härnösand i helgen, utan både jag och flickorna har det astrist.

Och Chaplin har fortfarande inte fått nån diagnos på sina smärtor i höger framben, trots datortomografin på Strömsholm förra veckan.

Jag är rejält besviken. Och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Av de tre alternativ som den inte särskilt förtroendeingivande ortopeden föreslog har jag valt att börja belasta Chaplin lite mer för att se vad som händer. Hon har alltså bara tjoat till en gång på snart fyra veckor och ortopeden fick inte fram nån smärtreaktion alls, även om hon tyckte att det kändes konstigt i höger boge.

Så igår fick Chaplin springa lös i skogen, vilket så klart uppskattades. Inte minst med tanke på att jag rör mig i ultrarapid och hela tiden får värsta hostattackerna. Och – peppar, peppar – än har jag inte märkt av minsta lilla bakslag. Så fort jag orkar och kan ska vi börja träna rally och freestyle igen. Det kommer Chaplin nog inte heller att tacka nej till.

Men om jag ska vara ärligt så fuskade vi faktiskt i midsommarhelgen. Vi, mamma och Tristan var hos Anki. Och tack vare taxvallaren Djinn kunde även Chaplin vara lös under promenaderna. För så fort hon kom längre än tio meter från mig stannade han henne med sin blick. Se bilden ovan. Det är inte direkt oss tvåbeningar som Djinn stirrar på.

Detta inlägg publicerades i Chaplin. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Eländigt värre

  1. kerstin spira skriver:

    Krya på er både Chaplin och matte. Har saknat er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s