Oproffsigt och oetiskt, Strömsholm

Chaplins operationssår§ 5 Veterinär skall visa sina klienter hänsyn och ge korrekt och saklig information.
Veterinär skall endast utföra de undersökningar och behandlingar som kan anses berättigade.”

Citatet ovan är hämtat ur Sveriges veterinärförbunds etiska regler. Och jag tycker inte att Strömsholms veterinärer följer dem.

I dag har det gått elva dar sen Chaplin titthålsopererades. En stor del av den tiden har jag ägnat åt att försöka lugna ner mig. Utan att lyckas.

Jag fick inte träffa ”det stora veterinärgurun” som skulle utföra operationen när vi kom till specialistdjursjukhuset Strömsholm, utan det var en kollega till hen som tog emot oss och undrade varför det hade dröjt så länge innan jag återkom för en operation. Jag förklarade att det faktiskt hade varit semestertid och att jag inte fick nån tid tidigare. Men eftersom jag kände mig provocerad sa jag också: ”Jag har så klart sett till att få en ‘second opinion’ under tiden.”

Efter att jag hade dragit hela storyn om hur Chaplin har betett sig och hur hennes liv har sett ut sen i maj sa veterinären att ”veterinärgurun” skulle undersöka Chaplin före ingreppet och om det var några frågetecken så skulle hen ringa till mig, vilket jag tyckte lät bra och precis vad man kan förvänta sig.

Hen hade ju inte träffat Chaplin än, utan det var hens ortopedkollega som efter att datortomografiplåtarna i juni inte visade på nåt avvikande hade föreslagit att de skulle gå in i bogleden med titthål för att se om det gick att hitta nåt fel. Och då sjukgymnasten, som undersökte Chaplin i juli, trodde att det var en ligamentskada som var anledningen till hennes smärtor, verkade en titthålsoperation vara enda sättet att kunna åtgärda dem.

Det dröjde drygt tre timmar innan telefonen ringde. Då hade ”veterinärgurun” redan utfört operationen. Hen förklarade vad hen hade kollat på (ledytorna, ledkapseln, ligamenten och liknande) och att det inte fanns några ”allvarliga fel” på Chaplin. Hen hade undersökt henne före operation och konstaterat att hon varken haltade eller visade nån direkt smärta: ”Isåfall smärtar hon lika mycket på vänster sida. Men du ville ju att jag skulle göra operationen, så det gjorde jag.”

Allvarligt talat, jag blev helt ställd. Dels för att hen tyckte att Chaplin smärtade även på vänster sida och dels för att hen hade utfört en operation som hen uppenbarligen inte ansåg nödvändig.

Under resten av samtalet fick hen mig att känna mig som värsta djurplågaren, som en MBP-matte. Det var hemskt. Och det var inte direkt jag som hittade på det här med titthålsoperationen, utan proffs som har undersökt Chaplin och konstaterat att det är nåt som gör ont och hämmar hennes rörlighet i bogleden. ”Veterinärgurun” fastslog också, efter att ha kollat på avläsningen av datortomografin, att smärtan inte beror på diskbråck (vilket jag inte heller trodde).

Varför ”veterinärgurun” inte ringde till mig innan hen utförde operationen begriper jag inte. Kollegan sa ju att hen skulle göra det. Att inte göra det anser jag är både oproffsigt och oetiskt.

Enligt Sveriges veterinärförbunds informationschef är cirka 80 procent av de svenska veterinärerna medlemmar i förbundet. Och det är bara medlemmar som behöver följa de etiska reglerna. Men åtminstone jag förväntar mig faktiskt att veterinärerna på en så mallig klinik som Strömsholm följer de etiska regler som finns, oavsett om de är medlemmar eller inte.

Det jag inte visste för en och en halv vecka sen var vad en annan kollega till ”veterinärgurun” skrev i Hundsport förra året:
”Mot min egen övertygelse bokar vi bortoperation av analsäckarna. Det känns inte alls bra att söva en så ung valp för att ta bort helt friska analsäckar. Inte för att de är så viktiga utan för obehaget av en sövning, ett kirurgiskt ingrepp och en period av eftervård. Men vad annat kan jag göra inför djurägarens krav?”
Vem vet, det kanske är så de jobbar på Strömsholm. Om inte annat drar det ju in pengar de till riskkapitalister som nu håller på att köpa upp stora delar av den svenska veterinärvården.

Jag har så klart varit i kontakt med sjukgymnast Kjerstin igen. Enligt ”veterinärgurun” var det bara att trappa upp Chaplins motion och träning och återgå till ett för oss normalt liv. Tyvärr vågar jag inte lita på det.

Kjerstin ville förresten se Chaplins journal, så jag ringde och bad Strömsholm att mejla den. Det var sorglig läsning, för det var en hel del anteckningar i den som inte stämde.

Till ortopeden som vi var hos sa jag att hur mycket agility vi tränar beror på hur mycket vi tävlar. ”Men kanske två gånger i veckan när det inte är tävlingssäsong. Och så promenerar vi minst ett par timmar per dag.” I journalen har hen skrivit: ”Tränar agility/freestyle 2 timmar per dag.”

Dessutom står det att Chaplin har skrikit till och lyft höger framben 10-15 gånger och att jag fick information om riskerna med narkos före titthålsoperationen. Inget av detta stämmer. Hon har skrikit cirka 15 gånger, troligen närmare 20, och narkosen nämndes inte under samtalet med veterinären.

Förutom att jag idag har ökat på längden på Chaplins korta koppelpromenader en aning har jag tagit bort det enda stygnet som de sydde, och som går att ana på den några dar gamla bilden ovan. Det gick som tur var bra.

Men sköterskan på Strömsholm, som lämnade ut mitt trötta och omtöcknade lilla pyre (i journalen står det ”pigg vid hemgång”), orkade varken ta reda på hur många stygn som hade sytts eller hur länge smärtlindringen skulle sitta i, när jag specifikt frågade hen om det.

Nej, jag har fortfarande inte lugnat ner mig. Jag tycker att alla som jag har varit i kontakt med på Strömsholm har skött det här riktigt, riktigt dåligt. Och jag hoppas att jag aldrig behöver sätta min fot på den kliniken igen.

Detta inlägg publicerades i Chaplin, Hundägarfunderingar. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Oproffsigt och oetiskt, Strömsholm

  1. Petra skriver:

    Men fy vilken hemsk upplevelse!!
    Min hunds bogleder opererades inte där och jag blev uppringd när ortopeden som skulle operera höll på att undersöka och vi hade ett bra samtal och jag kände mig lugn och att hunden var i trygga händer.
    Jag tycker riktigt synd om dig som inte blev behandlad på det sätt som utlovas och som man förväntar sig! Frågan är hur länge en guru kan vara en guru om man uppför sig som du beskriver?!
    Kram på dig!

  2. Ninnie Lindvall skriver:

    Oj, vad jag blir arg när jag läser detta! Finns det ingen möjlighet att anmäla detta? Så här får det faktiskt inte gå till. Jag har tack och lov aldrig behövt liknande behandlingar, men den dag jag står där så vill jag bli behandlad som en vuxen men orolig matte med gott förstånd. Jag hör från många håll att Strömsholms stjärna verkar vara i dalande. Tråkigt att de inte förvaltar sitt gamla goda rykte.

    • Mari skriver:

      Ett sånt här ärende går inte att anmäla till Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård. De tittar bara på om djursjukvårdspersonalen har agerat enligt ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Det vet jag sen jag anmälde veterinären som var ansvarig då Diva dog. Hen tilldelades en erinran. (http://www.allroundtax.se/artiklar/vartkungsholmen.html)
      Om ”veterinärgurun” är medlem i Sveriges veterinärförbund skulle det möjligtvis gå att anmäla hen dit, för brott mot de etiska reglerna. Men enligt förbundets informationschef är det mycket ovanligt att djurägare gör det. Och som han sa: ”Det finns ju alltid två sidor i en sån här historia.” Vilket han så klart har rätt i. Jag kan inte bevisa vad som har sagts till mig, eftersom det inte står i journalen.
      Informationschefen berättade dessutom att Ansvarsnämnden i några fall har delat ut erinringar till veterinärer som inte har utfört behandlingar, så det är ju mycket möjligt att ”veterinärgurun” skulle kunna åberopa det.
      En anmälan är en påfrestande process, även för den som anmäler. I Divas fall kändes det dock nödvändigt, för att försöka förhindra att fler djur med godtrogna ägare får samma behandling.
      Jag fattar faktiskt inte hur fan jag kunde vara så naiv en gång till, att jag lämnade ifrån mig Chaplin utan att kräva att få träffa ”veteringurun” före operationen. Det måste vara så att jag så himla gärna vill kunna lita på djursjukvårdspersonal. Många på Strömsholm är dessutom stöddiga och nedvärderande, så som orolig djurägare känner man sig ganska liten och helt utlämnad när man är där.
      Men nu hoppas jag att jag har lärt mig en gång för alla att det inte går att lita på veterinärer. Så känns det iallafall. Man måste vara superkritisk och ifrågasättande – hela tiden. Och kanske kan nån annan djurägare lära sig det av att läsa det här.

  3. Emmy skriver:

    Jag har varit med om tråkigheter på Strömsholms också.. plus att de har ändrat i journalen efter det att jag har gått och ändrat ”diagnos” mot vad de sa direkt till mig. Plus att ”hen” blev jävligt otrevlig när jag frågade om det nu skulle bli operation om jag kunde få en specifik veterinär. Så jag kommer aldrig sätta min fot där igen kan jag lugnt påstå..

  4. Mette skriver:

    Usch så trist :(. Svensk veterinärvård är så mycket sämre nu än tidigare, veterinärerna är mindre kompetenta och djursjukhusen är kassa. Det är min upplevelse.

  5. Åsa Nilsonne skriver:

    Självklart bör vi kräva att diskutera med operatören innan ett ingrepp!!!!

  6. Arlo o matten skriver:

    Ännu en skräckhistoria från Strömsholm…de börjar dyka upp här och där. Jag kan själv bidra med en och annan. Vi anlitar nu Aros veterinärklinik i Västerås, där hela den underbara personalen består av utbrytare från Strömsholm….

  7. Pingback: Millieville – bloggen! » Blog Archive » skrämmande läsning

  8. Fy fan! Det har blivit ”löpande band” pengar pengar..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s