Varning: alla taxar är inte lika

Själv tycker jagInte så lika att det räcker med att titta på bilden för att inse att inte alla taxar är lika, att taxar inte blir vad man gör dem till.

Ja, jag har hetsat upp mig i en diskussion igen. Med en dåres envishet hävdade jag att alla taxar inte duger till vad som helst. Och det står jag fast vid.

Jag begriper faktiskt inte vad det är för fel på en del taxägare. Framför allt inte vissa uppfödare. Om det som de hävdar stämde skulle ingen över huvud taget behöva ägna sig åt planerad och förhoppningsvis genomtänkt taxavel. Alla valpar som föds är ju ändå, enligt deras resonemang, mer eller mindre identiska. Och den valpköpare som inte lyckas med sina ambitioner har alltså bara sig själv att skylla.

Diskussionen började med att en tjej, som idag ägnar sig åt lydnad och specialsök med en schäfer och en storpudel, undrade om det finns nån svensk taxkennel som avlar på taxar som ”arbetar” med nåt annat än jakt. Tjejen har nämligen blivit förälskad i en dvärgtax och är sugen på att skaffa en egen, som hon vill utbilda till tjänstehund.

”Nej”, svarade jag ganska omgående. ”Det finns ingen sån kennel.” Och i det fallet blev jag faktiskt inte motsagd.

Men det dröjde inte många minuter förrän den ena kenneln efter den andra visade sig mycket intresserad av att sälja valp till tjejen. De vanligaste argumenten var alltså att ”hundar blir vad man gör dem till – speciellt taxar” och ”taxen är otroligt mångsidig”.

Det sistnämnda är jag den första att skriva under på, vilket jag också skrev i Facebook-tråden. Men eftersom i stort sett ingen meriterar sina avelstaxar i annat än utställning och jakt, och ser till att dokumentera hur mångsidiga deras hundar säkert är, så tvingas vi valpköpare som vill använda våra taxar till exempelvis hundsporter att köpa grisen i säcken.

Att en uppfödare är säker på att hens avelstaxar egentligen är ”ämnen” för det som tjejen söker, att en annan kennel en gång har fött upp en tax som en polis tyckte var en utmärkt narkotikasökhund, eller att nån avlar vidare på linjer där ”en anmoder var en förträfflig mögelsökhund”, är faktiskt inte till så stor hjälp. Och får tjejen till exempel tag i en valp med mycket stark jaktlust är det långtifrån lätt att, som en uppfödare skriver, ”omprägla” taxen. Iallafall enligt min erfarenhet.

Naturligtvis är inte meriter i en stamtavla några garantier för hurdan en valp kommer bli att leva, träna, jobba eller tävla med. Men nog sjutton ökar chanserna för att man ska få tag i en lämplig individ, och göra det mindre svårt för sig, om ett gäng släktingarna har prövats och lyckats i det som man har för avsikt att satsa på.

Det är liksom därför som jägare köper valpar från ”jaktlinjer”, istället för från kennlar som enbart avlar på utställningsmeriter. För även inom rasen finns det stora skillnader på ”grundmaterialet”. Mina tre flickor har iallafall varit mycket olika. Till exempel vad gäller storlek, samarbetsvilja, följsamhet, uthållighet, jaktlust, tillgänglighet och rädslor.

Det som gör mig allra mest förbannad i såna här diskussioner är dock de som ljuger, eller glider alldeles för mycket på sanningen. Som den uppfödare som skrev att hen på 80-talet hade ”kört upp en av mina gamla taxtikar till lydnad elit”. Jag förstod så klart att det inte stämde, eftersom det bara är fem taxar nånsin som har blivit uppflyttade till lydnadseliten. Sånt är hur lätt som helst att kolla nu för tiden. Och när jag frågade vilken tax det var visade det sig att den inte ens hade startat i klass I, men att människan hade lärt den elitlydnadsmomenten.

Vad svarar man på sånt?

Annonser
Det här inlägget postades i Taxar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Varning: alla taxar är inte lika

  1. Ninnie Lindvall skriver:

    Lydnadsklass Elit fanns knappt alls på 80-talet och blev inte championatsgrundande förrän tidigt 90-tal tror jag. På 80-talet var det lydnadsklass 3 som gällde.

    • Mari skriver:

      Visst är det så, Ninnie.
      Och att få hunden att hålla ihop ett helt elitprogram på tävling utan belöning samtidigt som den på första försöket måste lyckas med alla moment, det är nåt helt annat än att bara lära den att utföra de specifika momenten. Det vet både du och jag. Men har man aldrig försökt är det kanske svårt att förstå exakt hur svårt det är. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s