Upp som en sol…

Chaplin är långt ifråVinnaren i lydnadsklass In nån idealisk lydnadshund. Framför allt för att hon har så svårt att ta sina uppgifter på allvar. Hon begriper liksom inte varför det ska vara så himla noga.

Men som vanligt ger jag mig inte. Jag har gett mig sjutton på att vi åtminstone ska få till ett diplom i klass I. Så vi tävlar vidare. Med minst sagt blandade resultat.

I lördags startade vi på Märsta-Sigtuna BK och i söndags på Waxholms BK. Våra resultat kan sammanfattas med att jag är skitnöjd över att hon var tyst under båda programmen och låg stabilt på platsliggningarna, även om hon (som vanligt) vädrade som sjutton i Vaxholm.

Men bara för att hon låg fint, så var hon inte med när jag kommenderade ”sitt” i slutet av momentet. Inte nån av dagarna. Lördagens domare hörde det, men inte söndagens.

Tandvisningen gick utmärkt båda dagarna.

I linförigheten skötte sig Chaplin förvånansvärt bra på lördagen. Jag fattar dock inte varför det ska vara så svårt att sätta sig i halterna på tävling.

Läggandet under gång gick bra på lördagen. Jippi! Där är hon svajig och jag måste verkligen nöta och nöta momentet på träning. På söndagen lade hon sig inte igen. Det var hon dock inte ensam om. Jag tror bara att det var en hund i ettan som gjorde det. Men jag kan inte skylla på att gräset var blött, även om det var det. Chaplin strular liksom lika mycket när det är torrt.

Inkallningen gick hyfsat. Hon gör som hon gör, det vill säga dämpar tempot, vänder sig om redan några meter innan hon är framme vid mig och backar in i position. Men, men… Hon stannar iallafall inte längre och vill veta vilken sida hon ska in på.

Ställandet under gång blev bra båda dagarna. Hon stannade snabbt, flyttade sig inte och satte sig först på mitt kommando. Så det momenten har också blivit bättre med mer målmedveten träning.

Apporteringen gick som den ska på lördagen. Men på söndagen valde jag fel apport. Tävlingsledaren frågade om jag ville ha en lätt eller tung och utan att titta på dem svarade jag ”lätt”. Tyvärr var det den lätta som hade en jättetjock pinne och den var Chaplin tveksam till att gripa. Det kan jag faktiskt förstå, för hennes käft är inte alls stor.

Hoppet gjorde hon snyggt och säkert. På lördan fick vi dock avdrag för att jag gjorde nåt dubbelkommando. Vad vet jag inte.

176 poäng fick vi ihop i Märsta. Det räckte faktiskt till vinst bland tio startande ekipage. Och hör och häpna – även i Vaxholm vann vi, men på förargliga 159 poäng. Så går det när taxskrället inte lyder och struntar i att lägga sig.

Men i stort så återspeglar poängen känslan. Den var helt okej på lördagen och en katastrof på söndagen. Chaplin var liksom inte alls med i Vaxholm, utan tyckte att det var skittjafsigt att ställa upp inför vartenda moment.

Förmodligen var hon tröttare då. För efter lördagens tävling var vi vid Rävis, där hon rejsade i närmare ett par timmar. Inför lördagens tävling hade hon haft tråkigt och mer eller mindre vilat sig i form. Och det brukar som bekant vara Chaplins melodi.

Nu saknar vi alltså ett förstapris. Men vi är anmälda till några fler tävlingar i höst. Om vi startar eller inte beror helt på vädret.

Annonser
Det här inlägget postades i Chaplin, Lydnad, Tävlingar. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Upp som en sol…

  1. Ninnie Lindvall skriver:

    Precis så fungerade Debbie, min Welsh Terrier. Hon kunde aldrig gå två bra lydnadstävlingar två dagar i rad. Och hon gick bäst när hon hade vilat sig i form. Tror att det är konceptet med hundar som lätt funderar på egna saker också. Lycka till, jag håller tummarna jättemycket för er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s