Flickorna fick nog och försvann

Det ska fan vara tax vid den här tiden på året.

Matte är sjuk och orkar inte många knop. En stapplande och snörvlande promenad per dag är i stort sett allt.

Idag var det dessutom helvetiskt väder. Snöblandat regn. De små och låga magarna blev genomblöta och iskalla, trots att fröknarna verkligen ansträngde sig för att undvika det.

Droppen blev när vi kom hem. Jag tog fram köttbullar och satte mig i tv-fåtöljen. Tänkte att vi skulle fortsätta inlärningen av den nya freestylerörelse som vi har tränat på i veckan, fast i ett nytt rum.

Men flickorna var puts väck. Trots att vi endast har 49 trånga kvadratmeter att samsas på.

Till slut hittade jag dem. Hoptryckta med uppspärrade ögon låg de precis innanför ytterdörren och försökte göra sig så små som möjligt.

Då trillade polletten ner. Det är ju i tv-fåtöljen som jag klipper deras klor. Och precis som ikväll laddar jag alltid upp med köttbullar. Det går liksom lättare då.

Jag kunde inte annat än garva.

Och när de fattade att inga klor skulle klippas cirklade de för glatta livet, först runt en flaska olivolja och sen runt en fotpall. Så snart ska jag sätta kommando på rörelsen.