Med en dåres envishet…

Har precis kommit hem från Stockholmsavdelningen. Domaren (Emma Berg) var verkligen inte ute efter att göra dagen till en höjdhoppstävling. Och ändå blir det så himla orättvist.

I small klass II låg hinderhöjden på 27 cm, vilket är 38 procent högre än Chaplin. Och jag vågar svära på att hon inte var den lägsta smallhunden, för det måste den duktiga och snabba yorkshireterriern Whispan ha varit.

I medium klass II låg hindren på 37 cm, vilket är 6 procent högre än vad lägsta hunden i storleksklassen kan ha varit.

Och i large klass II låg hindren på 54 cm, vilket är 20 procent högre än vad lägsta hunden i storleksklassen kan ha varit (om man räknar på 45 cm, det vill säga från den höjd som föraren inte kan välja att tävla i medium).

Jo, jag är fullt medveten om att storlekarna inte tävlar mot varann. Ändå var referenstiden densamma i alla storlekar.

I hoppklass II hade vinnaren i small drygt tre sekunder tillgodo på referenstiden. I medium drygt sju sekunder. Och i large drygt nio sekunder.

I agilityklass II hade vinnaren i small drygt sju sekunder tillgodo på referenstiden. I medium drygt elva sekunder. Och i large drygt sexton sekunder.

Snacka om att det behövs fler storleksklasser. Och varierade referenstider. Åtminstone när banorna mest går rakt fram och har maxade avstånd mellan många hinder.

Chaplin lyckades komma femma med tidsfel i hoppklassen och trea i agilityklassen (två pinnar). Om jag inte hade varit sen med första framförbytet i den sistnämnda kanske jag hade varit lite glad.

Detta inlägg publicerades i Agility, Chaplin, Regler, Tävlingar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s