Ett steg närmare diplomet

Först hade jag tagit fel dag. Ända tills jag läste en Facebookkompis statusuppdatering igår trodde jag nämligen att tävlingen skulle vara på söndag.

Sen försov jag mig. Klockorna ringde säkert vid sex i morse, men det hörde inte jag. Istället vaknade jag med ett ryck fem över nio.

”Fan, då skiter jag i att åka”, var min första tanke. Men när jag hade fått i mig några klunkar kaffe kom jag på att jag hade blivit ombedd att vara mellanhand i en transport av nåt från tävlingen och ringde tävlingsledaren. Första medium-klassen höll på att köra.

”Okej, då hinner jag nog till vår andra och sista klass”, tänkte jag. Men jag gjorde mig ändå ingen brådska. Så när vi till slut var framme hade mina medtävlare gått banan och fem-sex smallhundar hade redan hunnit köra sina lopp.

Det kändes alltså inte direkt som att det var meningen att Chaplin och jag skulle delta i Nynäshamns BK:s dubblerade klass II-tävling i ridhuset på Berga naturbruksgymnasium utanför Västerhaninge idag.

Jag visste att vi hade startnummer 25, så jag ställde mig på läktare och såg några ekipage köra. Memorerade banan som hastigast och gick en runda med Chaplin. Sen var det bara att göra sitt bästa.

Och det gick faktiskt riktigt bra. Jag tappade henne rejält på ett ställe, mellan en tunnel och slalom då en annan tunnel lockade. Men i absolut sista stund stannade och vände Taxpyret. Så vi nollade, kom tvåa, klarade mirakulöst nog tiden och fick vår fjärde pinne i agilityklass II.

Det var förresten en rolig bana, med en hel del fällor om man inte var på rätt ställe och tajmade sina signaler väl. Och en sån bana är så klart lättare att ta sig igenom med en liten och hyfsat självständig hund utan nåt direkt hindersug. Men ibland ska ju även vi ha nån fördel.

Chaplin var alltså inte anmäld till hoppklasserna. Dels för att hon inte orkar fyra lopp per dag mentalt och dels för att jag har bestämt mig för att skita i hoppklasserna med henne för tillfället, när det är dubblerade klasser eller när även Garbo får tävla. Det blir för många höga hopphinder för Taxpyrets smak och motivation. Däremot älskar hon balanshindren.

Detta inlägg publicerades i Agility, Chaplin, Tävlingar. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Ett steg närmare diplomet

  1. Emmelie skriver:

    Grattis! Morbror Rufs älskar balanshindren också, förutom gungan då. 🙂

  2. Mette skriver:

    Grattis till pinnen!

  3. P.S Hundar skriver:

    Är det ok om vi länkar hit? 🙂

  4. Ninnie Lindvall skriver:

    Ni gjorde ju ett jättebra lopp! Kanske banvandring är överskattat 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s